Takbeläggning och takavtätning

På taket sviker nästan aldrig ytan, utan anslutningen. Attika, genomföring, ränndal, övergång till vägg – där börjar varje otäthet. Följaktligen avgör inte bara materialet, utan om detaljerna är rent utförda.

Vad som används var

• Komplicerade detaljer och genomföringar – flytande plast, eftersom den lägger sig sömlöst runt varje form.
• Ytor på bitumenunderlag – bitumenbeläggning eller svetsbana; endast lösningsmedelsfria produkter på befintlig bitumen.
• Plåttak och plåtanslutningar – Butyl- och bitumenband eller permanent elastiska takfogmassor.
• Små sprickor och reparationer – takfogmassa från patron, vid större ytor med armeringsväv.
• Skydd och uppfräschning av gamla takpannor – takbeläggning; den ersätter ingen tätning utan fördröjer algtillväxt och frostavflagning.

Ordning på platt tak

1. Kontrollera underlaget: bärkraftigt, rent, torrt. Skär upp gamla blåsor och limma fast dem, måla inte över.
2. Kontrollera fallet. Stående vatten är inget tätningsproblem utan ett konstruktionsproblem – varje tätning håller kortare under det.
3. Anslutningar och genomföringar först, med fiberduksinlägg.
4. Ytan i två skikt, håll torktiden mellan omgångarna.
5. Börja inte vid hotande regn eller under 5 °C – färska skikt som regnat på är förlorade.

När beläggning inte längre räcker

Är isoleringen genomfuktad eller den gamla tätningen löst över stora ytor, förlänger ett nytt skikt bara skadan. Fukt som stängs in fortsätter att verka. I det fallet hjälper ingen beläggning, utan en sanering med utbyte.